Om du ska ta dig till Kaplamak är det bara att ta en buss från Tavastehus busstation kl. 9.15 och sedan färdas i 35 minuter. Så går det i alla fall till om vi får tro huvudpersonen Elle i Sanna Sofia Vuoris Kaplamak – en cirkussommar (2025).
Idag, den fjärde juni, kliver Elle Anneli Leino, exakt tio år, nio månader och åtta dagar gammal, av bussen, redo att påbörja ett sommarlov som inte liknar något hon tidigare upplevt. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Kaplamak välkomnar Elle som en varm omfamning.
ur Kaplamak – en cirkussommar
I Kaplamak ter sig allting krokigare, färgstarkare, roligare och mer överraskande än i andra småstäder. Elles mormor Kerstin är också allt som Elles mamma inte är. Hon bor i ett vint, krokigt hus där alla väggar är tapetserade med olika tapeter eller målade i glada färger. Och hon jobbar på stadens cirkus, där hon bland annat hjälper till med att sy mössens tyllkjolar och städa elefanternas lekplats.
När Elle besöker cirkusen blir hon stormförtjust. Hon blir kompis med den jämnåriga Blanka som kan jonglera med trettio brinnande facklor. Hon råkar på en mimare som bär på en osynlig spegel. Men det finns ett problem. Cirkusens huvudartister, de dansande ankorna, är försvunna och det blir Elle som får i uppdrag att leta efter dem.
Medan Elle, mormor och Blanka försöker lösa mysteriet med de försvunna ankorna, upptäcker Elle att även hon besitter en alldeles speciell förmåga. Lyckas hon bara lära sig hantera den, kommer den också att vara till stor hjälp i jakten på ankorna.
Kaplamak känns, syns och doftar
Vuori har tidigare imponerat med sin varma och okonstlade berättarstil i bland annat bilderböckerna Grävling borta (2020), Lejon kommer (2022) och Skyll på Lejon (2024), i vilka hon riktar sig till mindre barn. Den här boken är ett steg in i ett mer intrikat skrivande som både lämpar sig för högläsning samt att läsa själv.
Kaplamak – en cirkussommar är en bok som på ett hemtrevligt sätt känns både bekant, samtidigt som den känns fräsch och ny med sina lokala inslag. Det rätt så traditionella upplägget för tankarna bland annat till Alice i Underlandet där Kaplamak får symbolisera Underlandet med sina magiska inslag och sin färgstarka parallella realitet som kontrasterar till den vanliga världen utanför.
Det sjuder verkligen av berättarlust mellan raderna och jag får känslan av att berättelsens komplexitet och många lager emellanåt har drivit Vuori till att inte skriva riktigt lika klockrent som i de kortare bilderböckerna. Dialogen löper utmärkt men vissa förflyttningsscener och beskrivningar är på gränsen till att kännas aningen upprepande eller övertydliga, som att det fanns lite för många ord.
Vuoris omgivningar både känns, syns och doftar kanelbullar, äppelträd och sockervadd som illustratören Jonna Jylhä träffsäkert har översatt i bildspråk. Med färger som rör sig mellan lila, rosa, turkos och polkagrisrandiga mönster fångar hon exakt den känsla som en lite förtrollad stad med en cirkus bör innehålla. Bilderna är ihopsatta i collage-stil och vinklarna fantasifullt förvrängda.
Kaplamak – en cirkussommar är boken för den som längtar efter en förtrollad sommar.