En man med brinnande blick och ett hakkors inristat i pannan. Ett hav av marscherande soldater i paraduniform. Flyktingar som samlar sopor för att få ihop till dagsförsörjningen. Som 23-årig, blivande pressfotograf åkte Erik Åhman till Grekland och fotade flyktingar, demonstranter och nynazister.
-Den här bilden betyder oerhört mycket för mig, för på något vis blir det så övertydligt vad som är på gång. Människor i Europa är så upptagna med att hata varandra just nu, säger pressfotografen Erik Åhman och visar sitt foto på grekiske anarkisten Dionysos.
Okunskap bakom hatet
En natt blev Dionysos attackrad av en nynazistisk gatupatrull bestående av supportrar till partiet Gyllene gryning. De krossade en flaska och skar in en svastika i hans panna. Bilden är beskuren så att vi endast ser pannan och blicken som borrar sig in i betraktaren.
-Jag tror att okunskap är den enda egentliga orsaken till främlingsfientlighet. Sedan beror saker och ting också på om man värderar egoism eller humanism högre, säger Erik Åhman.
Bilden på Dionysos tog han under en åttaveckors vistelse i Grekland för två år sedan. Han for till Grekland för att ta reda på vad som händer då ett land drabbas av flera stora problem samtidigt. Han bodde tillsammans med grekiska dokumentärfotografer och tillbringade dagarna med att med kamerans hjälp fånga det han såg och upplevde.
Just nu visar han ett tjugotal av fotona från den resan på Galleri Ibis i Vasa.
Foton bra argument
Erik Åhman beskriver sig som en väldigt nyfiken person, med ett stort intresse för sociala problem och samhälle. Han vill veta hur saker och ting hänger ihop.
-Jag vill visa verkligheten, och dokumentära bilder ljuger inte. Man kan försöka föra fram sin åsikt muntligt, men har man en bild är det lättare att argumentera för sin åsikt.
-Jag tror att det bästa - och egentligen enda sättet att begripa - är att se saker med egna ögon. Så på det sättet var min Greklandsresa en väldigt personlig resa. Även om bilderna är målet, så är de samtidigt en biprodukt av vad man upplever, och det är den upplevelsen man försöker förmedla.
Hur var det då att med kameran närma sig folk i kris? Erik Åhman säger att de finns olika uppfattning om fotgrafer och pressfotografer.
-Då jag träffade flyktingar och personer som var i utsatta situationer, så kände jag ofta att om jag mötte dem som en medmänniska och inte som en fotograf med kameran i högsta hugg, så fungerade det bra. Jag berättade vad jag hade för syfte och mål, och såg till att lära känna människorna först.
Sedan reagerade många på att han som var så ung, endast 23 år gammal, engagerade sig i deras situation.
Grekisk granne gav impulsen
Det var Eriks Åhmans granne under studietiden i Sundsvall, en ung grekisk utbytesstudent, som fick honom intresserad av situationen i Grekland.
-Vi brukade umgås och laga mat tillsammans. Han berättade om sitt hemland, om sin uppväxt och om hur landet förändrats. Om de politiska motpolerna och hur det tar sig uttryck i staden, allt våld och allt det meningslösa som händer. Jag blev jätteintresserad och ville se det med egna ögon.
-Samtidigt började flyktingkrisen ta allt större plats i media. Folk förstod att något större var på gång och att situationen inte var hållbar. Jag kände att det var ett ständigt aktuellt ämne som krävde uppmärksamhet.
Erik Åhman kom hem från Grekland med fler frågor än svar. Åtta veckor är ingen lång period om man ska gå ett ämne på djupet, säger han. Ska man in på djupet så kan det nog hända att det blir ett evighetsprojekt.
-Men jag kom in på många nya tankebanor efter Greklandsprojektet och blev motiverad att göra fler liknande saker i framtiden.
